Sofia

Hej!
Jag har inte orkat sätta igång datorn de senaste dagarna, därför har det varit lite tyst här. Men idag har jag en fråga. Något jag funderat på ett tag.
Varför måste allting få en lösning?
Jag tänker så här. Om någonting inte är perfekt så "måste" det fixas, varför? Kan jag inte få vara nöjd med att inte vara perfekt? Att älska mina brister, som ju är en del av mig. Självklart är inte alla brister sånt man vill älska utan man kanske vill förbättra sig. Bra. Men både positiva och negativa sidor är ju en del av mig, och jag vill inte bli en själlös perfekt människa. Jag vill fortsätta vara Sofia trots att jag har svårt att passa tider, svårt att vara cool och inne, svårt att hålla ordning och svårt med så mycket andra saker. För att jag vill älska mig själv. För den jag är.
Men perfekt. Låter inte det lite tråkigt?